Tänk om...

jag var så tuff som jag försöker ge sken av. Då skulle jag kunna hålla tillbaka tårarna och faktiskt på riktigt inte bry om vad alla andra tycker. Då skulle jag inte i slutändan vara den som istället för att ifrågasätta andras beteenden alltid ifrågasätta mig själv. Då skulle jag veta vad det är jag vill. Och då kanske, skulle jag kanske kunna sova en hel natt och verkligen få sova. Verkligen vara utvilad. Då kanske jag inte skulle gå sönder i tusen bitar i tid och otid?